VERNISSAGE: 12 April kl 15.00
ÖPPETTIDER: 13/5-4/5 fre-sön kl. 11-15 + Måndag 21/4 kl 11-15
En berättelse om vatten
Allting började med vatten. Ett liv. Människor lärde sig att tämja vattnet, att skapa nya förutsättningar utifrån det. En fabrik, en kanal, en stad, vattenkraft, att kontrollera vattnet till varje pris. Tämja den, tygla massan. Kol blir till järn. Att följa vattnets väg, vart det än tar en. All svett från människors kroppar som grävt jorden. Grävt tills spaden träffar botten, metall mot jord. Metall mot sten. Fötter och hästhovar i gyttjig lera. Kläderna dränkta i svett.
Vattnet rinner igenom händerna, genom nya tider och platser. Rinner igenom berg, kanaler, åar, hav och bäckar. En slingrande orm genom landskapet som knyter samman. Människor, växter och djur som färdas på vattnet. Följer spåren av smulor dit det tar dem. Strävar uppåt, nedåt, utåt och inåt. Vattnets ögon bevittnar.
Ögon riktade mot vattnets djup. De olika stadierna varvid saker sker, på ytan, på botten och däremellan. Det som reflekteras i vattnet och det som faktiskt sker där. Träden slänger skuggor och solens strålar når ner till vattnet genom träden. Det är förföriskt och lockar en att gå närmre tills dess att ens egen reflektion skymtas över vattenytan. En hand börjar röra sig utan att nudda vattnet, dansar för vattnet för att se sin egen reflektion. Ögon som öppnas och stängs. Människans ögon och vattnets ögon möts, en snabb blick tills vattnet flyter vidare.
Om konstnären
Josefin Selander är intresserad av platser och jobbar med flera olika material. Keramik, textil, trä, teckning och måleri. De olika materialen förs samman och reflekterar det som finns runt omkring henne. I hennes verk finns spår av det hon upplevt och i varje del finns världen inkapslad. Hon läser mycket sci-fi och historisk skönlitteratur och får därifrån inspiration till att skapa världar där hennes verk utspelar sig. Verken hoppar mellan olika tider och rum beroende på hur hon kombinerar dem. Likt kollage men där delarna alltid går att flytta runt skapar hon tidsmässiga förflyttningar. Josefin skapar verk där gränserna mellan det mänskliga och icke mänskliga är flytande och modifieras till en ny verklighet.
Processen är en viktig del av hennes arbete och hon befinner sig ofta på olika platser beroende på vad för material hon jobbar med. Denna rörelse mellan olika rum ger henne en närvaro till att ge full fokus på just det hon befinner sig i. Hon blir grundad och delaktig i det som sker runt omkring henne. Omgivningarna flödar in och ut ur hennes kropp och här hittar hon ett tillstånd där ett verk kan börja ta form. Verken kommer till liv i en viss miljö och förflyttas sedan någon annanstans. Det är ett ständigt förflyttande av olika material. Vissa verken är mer som byggstenar, som materia. Andra verk är mer föreställande där varelser och landskap växer fram.
Om utställningen
Josefin har varit residenskonstnär på besök i Sandviken då och då under ett års tid. Det första hon drog till när hon kom till Sandviken var kanalen. Hon ville följa den för att se vart den mynnade ut. Cykeln vi lånade ut till henne tog henne längs kanalen bort till Dal-Britas damm och sen i andra riktningen mot Hälsans Stig och vidare. Där mötte hon myrar, kopparfärgade vattenpölar, klara vattenspeglingar, bubbligt bubblande vatten och matta vattenytor. Vattnets mystik och utmaningen i att skildra det med tuschpennor blev en ingång till hennes vistelse
Josefin fortsatte cykla under sina kommande besök. Cykeln förde henne vidare till olika platser i Sandviken i jakt på vatten, till fontäner på kyrkogårdar, till torg och till sjöar. Hon började leta vatten även när hon var på andra platser och följa vattnet dit det ledde mig. En vilja att förstå hur vattnet hänger ihop, följa vattnets väg i stället för att följa gångvägen. För vatten finns det inga gränser.
Vi bestämde oss för att skapa ett Sandviken-bibliotek. En samling med böcker om Sandviken som ska finnas tillgängliga för kulturskapare som besöker oss. När Josefin sedan läste att kanalen var bland det första som byggdes i Sandviken 1862 för att förse fabriken med vatten insåg hon att det kanske inte var så konstigt att hon drogs till kanalen. Vattnet har fått bli det som håller ihop allt hon har upplevt, att börja förstå staden där allt började.
Välkommen!
VERNISSAGE: 12 April kl 15.00
ÖPPETTIDER: 13/5-4/5 fre-sön kl. 11-1 5
Utställningen produceras i samarbete med Studiefrämjandet och Konstfrämjandet Gävleborg, med stöd av Kulturrådet, Gunvor Göranssons Kulturstiftelse och Sandvikens kommun.