Jag undersöker porslinets vita, sköra, tunna, starka, rena, nakna uttryck. Det finns en dubbelhet, en schizoid sanning där vi tvingas byta ansikte för att behaga det omkringliggande. Porslinets sköra substans står i kontrast till det intensiva uttrycket i gestaltandet av människans inre och yttre tillstånd. Vi famlar i desperation efter medel att tillfredsställa. I våra försök till att uppskattas splittras vår identitet och vi ställs i mystik inför fragmenten; vilket ansikte är mitt egentliga?
Född 1993 och uppvuxen i Söderhamn, flyttade Amanda till Gävle för att börja sin utbildning på Konstskolan i Gävle. Hon går nu sitt tredje år och var i höstas skolans Länskonststipendiat. För Amanda är det som omöjligt att säga varifrån behovet att göra konst kommer från, hon har bara alltid haft miljarder idéer i huvudet utan att egentligen veta varifrån de kommer. Överallt finns inspirationen; i anatomi och hur saker och ting sitter ihop, människans psyke och dess band till miljöer, djur och det som skiljer eller inte skiljer oss åt. Amanda tänker mer på möjlighet än att fastna vid det ogenomförbara.
Välkommen på vernissage Lördagen den 21 November.
Öppettider: Torsdagar 17-19, Lördagar och Söndagar: 14-16
Foto av Niels Hebert
Foto av Kristian Ekenberg