För Easy är konstens rum inte något mål och har aldrig varit något som har varit intressant i sig, det är väggarna där ute. Det är samtalen mellan målningar och staden och kampen om det offentliga rummet. Kanske ett egoistiskt behöv av att synas, att se sitt namn i staden, att ta sig rätten att få berätta att en finns. För samtiden och framtiden. Målandet blir en alternativ kommunikation i staden och förvandlar samtidigt arkitekturen och dess oskrivna regler till ett avancerat spel. Att se staden som en möjlighet. En skrot med rostiga bilar blir duken, eller ett tåg eller tunnel vid motorvägen, fyllt av möjligheter.
De senaste 2-3 åren som aktiv målare så har Easy gjort över 500 olika verk (och oräkneligt antal tags). Easy är uppvuxen i Sandviken, men bor och verkar både i Sverige, Spanien och på andra platser. Den senaste tiden händer det saker längs motorvägarna och tunnlarna i Sandviken. Och för ett halvår sedan dök Easy’s namn upp på fyra skorstenar i centrala Sandviken. Ett verk som Easy hade klurat på i ett halvår innan det blev av.
Under sitt senaste år i utomlands visste Easy att det skulle dröja innan det skulle vara möjligt att återvända och bo där på ett tag. Easy drev då sitt konstnärskap till sin spets och försökte hitta platser där namnet skulle finnas kvar i flera år och försökte måla i så många stadsdelar och platser som bara var möjligt. Minst en målning om dagen. En driv kraft som få konstnärer besitter, ett maniskt beteende vill kanske andra få det till. Men konsten måste drivas maniskt anser vi. Det spelar ingen roll om det är en sprayburk eller en installation, en konstnär måste driva sig själv framåt. Tänka konst, leva konst, aldrig bli bekväm, ständigt utvecklas. Hur detta sker kan ju se helt olika ut beroende på konstnärskapet. Easy menar att alla kan göra det. Det är inte komplicerat, men det måste göras. Easy är ute på nätter, dagar, kvällar, så ofta det finns möjlighet. det är kanske det som skiljer målare från varandra hur mycket dom målar och varför.
Vi har länge tänkt på i vilken form vi ska presentera en separatutställning med en konstnär som har en helt annan utgångspunkt en just ett vitt rum. Vi bestämde oss för att inte göra någon extra anpassning. Låta det vara det råa, det direkta. Precis samma sak som ute, fast inne.
